I tveksamhetens tid

sång av Lisa Ekdal

Nu är tveksamhetens tid,
här i frågornas land,
ber jag dig komma hit.
Får jag hålla din hand?
Får jag luta min panna, mot ditt trygga bröst?
Vågar jag be dig att stanna?
Får jag höra din röst?

Låt mig låna din kraft,
jag kan dämpa mitt fall,
med tankarna på vad vi haft,
å allt som komma skall.
Får jag luta min panna mot ditt trygga bröst?
Vågar jag be dig att stanna?
Får jag höra din röst?

När tveksamhet gror,
då jag är långt från beslut,
då ingenting e som man tror,
inget är som det ser ut!
Får jag då luta min panna mot ditt trygga bröst?
Vågar jag be dig att stanna?
Får jag höra din röst?

Får jag höra din röst?

Får jag höra din röst?





Jag tycker den här låten beskriver så bra på vilket sett jag skulle behöva en man.
Jag är ju inte beroende av en man för min överlevnad. Jag har det senaste året inset att jag har inkomst och kompetens att klara mig själv till ett relativt bra liv. Jag har ett eget boende, bil, mat på bordet och har dessutom möjlighet att göra mycke de roliga saker som jag drömmer om. Jag behöver ingen man för att överleva praktiskt.
Däremot är jag i behov av en man fysiskt och psykiskt.
När det händer mycket runt omkring en som leder till frågor och funderingar behöver jag någon att dela och diskutera dessa funderingar med. Och framförallt behöver jag ett stöd, någon att hålla i handen när det blåser där ute, någon att luta min panna mot när jag är ledsen och rädd. Någon att prata med som har ett hjärta just för mig. Som plockar upp mig när jag faller. När det som är runt omkring rasar. Någon som vågar stanna och vara stark för mig åxå.