Idag var första gången på flera veckor som jag såg solen!
Himmelen var ljust blå, luften var klar å kall och mitt där upp var den. =)
Inte så stor men gul, rund och LYSANDE!!!
Det är otroligt hur mycket jag påverkas av ljuset. Det är som att det bringar hopp om framtiden. Kan inte annat än känna mig glad när jag går ut och upplever solskenet efter en lång period av mörker. Mungiporna dras upp automatiskt.
Har aldrig förrut längtat så efter vår och sommar. Det känns som att jag behöver värme i själen. Tror att det beror på förra våren, då jag började på botten men sedan kände mig starkare dag för dag. Känner mig nu ganska nere igen och hoppas att det skall bli liknande.
Har dessutom så mycket att se fram emot när gräset blir grönt och vägarna torra. Det känns som att det är då friheten kommer. Det blir inte av på samma sätt att gå ut när det är mörkt. Jag saknar naturen. Jag behöver skogen, ängen, vattnet och landsvägen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar