När jag tänker tillbaka på de senaste 5 åren och hur livet har förändrats så kan jag inte förklara riktigt hur och varför det blev som det blev, bara att allt blivit så mycket bättre.
Jag kan egentligen inte sätta fingret på exakt vad som var sämre då. Det var inget som var direkt dåligt. Dock är hela känslan så mycket bättre nu.

Är det så att jag i detta förhållande är mer mig och därför nöjdare?
Har jag utecklats av ensamheten? Mötena jag gjort?
Eller är det helt enkelt åldern som gjort mig tryggare, stabilare och lyckligare nu?

Jag kommer troligtvis aldrig få svaret. Tillsvidare får jag bara glädjas och vara tacksam över att jag övervägande del av tiden mår mycket bra.