Livet är som en promenad - med grus i skorna

Hittade denna på ett vykort här om dagen. Ganska tänkvärd.
Att vi vandrar genom livet på en väg som kan ha en mycket varierande utsikt, känner vi efter noga så skaver det alltid någonstans i skon. Är dock utsikten tillräckligt vacker kan vi tänka bort det. Är det dock en trist utsikt runt omkring är det större risk att vi kommer att känna efter mer och gruset i skorna kommer skava som aldrig förr.
Ibland finns det vägar vi måste vandra för att ta oss till målet, men många gånger väljer vi vår väg i livet. Vi väljer även hur vi vill se på den omgivning som passerar.