Fysik...

Jag är inte den människa som klarar närkontakt med vem som helst. Kramar sällan mina vänner när vi ses och märker hur jag omedvetet tar ett steg bort om någon kommer för nära mitt personliga rum.

Detta gäller dock inte när jag hittar någon jag tycker om. Då är det som att jag måste ta igen allt behov av närhet. Jag kan inte tänka klart och så fort jag ser personen är allt jag vill att komma nära. Det är som en dragningskraft. En magnet! Där jag vill krypa in i famnen och aldrig krypa ut. Hur kan det vara så?

Tiden går,
jag e kvar i samma spår,
frångan är, i hur många år???